Första tupp-slakten gick bra

Ojojoj, nu var det då dags. 3 små tuppar skulle lämna jordelivet och flaxa upp till fjäderhimlen där molnen är av dun.

Ja, LITE löjlig är man ju. Men har jag nu gått och skaffat höns kan jag ju inte lämna detta trista till min man och åka och ha trevligt nånstans för att glömma att det händer. För det är ju nåt som ingår i hönsägandet.

Nä, jag tar på mig stövlarna, grova handskar och jag ställer mig strategiskt lite bakom lite bröte så jag inte ser alltför mycket och pratar mycket, med hög röst, om allt och ingenting. Erik tar yxan och ... drar sedan av skinn inkl fjädrar och plötsligt ser de ut som fryst blivande grillad kyckling och jag kunde ta vid. Jag sköljde av dem ordentligt, la dem i en fryspåse och skrev TUPP på påsen.

(..nöjd..mycket nöjd, faktiskt..!)

Jag tänker försöka äta upp tupparna, för jag tycker att om vi inte äter dem har de funnits helt förgäves och får ingen respekt. Liksom.

(De är ju lite små, men man kan ju koka soppa. Kycklingsoppa är ju hemskt nyttigt om svininfluensan t ex knackar på dörren.)