Jag vill bara göra klart att jag saknar en del av mina vänner något oerhört mycket. Som en av dem skrev i ett mail:
"ibland saknar jag dig så det gör ont, men så händer det nåt och då glömmer jag av det".
Mailet är från min kära vän J från Växjö som är mamma till 4 härliga pojkar som gör sånt som trillar ner från garagetaket och bryter armen och så... Sen har vi min lika kära vän L från Väckelsång som har 3 flickor i åldrarna mellan 5 och 2 (och när som helst skaffar en till). Jag fick ett mail av henne i somras där hon med stora bokstäver utropade "lever du?!!". Ibland är jag i princip onårbar på telefon...
Inte undra på att vi inte hinner ses, när vi alla har så fullt upp! Men om 5-10 år så har allt lugnat sig och vi kan börja åka på weekendresor ihop till Rügen och så. Det har jag redan räknat ut! Tjolahopp!
Min barndomskamrat A som flyttat till Österlen har fått bebis i sommar och det har också blivit för lite telefonsamtal. Men vi håller kontakten och var med på lille E´s dop i deras underbara trädgård där vi grillade och satt runt elden hela kvällen och hörde hjortarna råma på ängen. (Kära vän, börja MSN-a! S (sonen) kan visa dig hur!)
En annan vän är M, min kära vän som nu bott en si sådär 15 år i Kalifornien. Hon har fått barn igen! Det har varit lite oroligt för henne, för hennes första barn har anlag för en svår sjukdom, men nu har det fötts en alldeles frisk liten flicka! Underbart! VARFÖR måste du bo så himla långt borta? Jag vill lukta, känna och få hålla den lilla. Kura ihop i en fåtölj och bara se på henne. Hoppas du kommer hem snart!
Tack gode gud för mail och sms.
MSN är också en UNDERBAR uppfinning som fler borde upptäcka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar